Årets Vandaros-priset gick till Personalen vid grupphemmet för minnessjuka vid Folkhälsanhuset i Vanda.

Nyhet

Personalen vid grupphemmet för minnessjuka vid Folkhälsanhuset i Vanda valdes enhälligt av påverkarorganet Svenska kommittén till årets Vandaros.

Årets Vandaros 2023. Foto: Jyri Huhtala

Årets Vandaros-priset gick till Personalen vid grupphemmet för minnessjuka vid Folkhälsanhuset i Vanda. På bilden från vänster: Biträdande Stadsdirektör Katri Kalske, Svenska kommitténs ordförande Patrik Karlsson, Folkhälsanhusets föreståndare Monica Printz samt gruppledarna Lotta Holm, Jannica Rassa och Camilla Simonen. Foto: Jyri Huhtala, Vanda stad.

Vandarosen är ett pris som årligen delas ut av påverkarorganet Svenska kommittén

Vandarosen, som i år delades ut för tredje gången, är en utmärkelse som delas ut till en person, eller en grupp som gjort en insats för det svenska i Vanda. Biträdande Stadsdirektör Katri Kalske och Svenska kommitténs ordförande Patrik Karlsson delade ut priset idag på Vandadagen 15.5.2023.

Folkhälsanhuset i Vanda grundades år 2007

Folkhälsanhuset i Vanda har seniorbostäder för självständigt boende och grupphem för äldre med vårdbehov eller minnessjukdomar. Folkhälsanhusets grupphem för minnessjuka erbjuder bland annat vård, stöd och service dygnet runt på svenska. Alla seniorer får en skräddarsydd vårdplan och hjälp med städ- och hushållsarbete, personlig omvårdnad samt hemsjukvård. Sammanlagt bor 34 pensionärer i hemmen och där arbetar 28 vårdare varav en del arbetar deltid. Grupphemmet blev utnämnt som åttonde bästa i Finland enligt en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd (thl) som gjordes år 2022.

Jag fick äran att intervjua föreståndaren och gruppledarna för personalen vid grupphemmet för minnessjuka vid Folkhälsanhuset i Vanda.  På en kylig, men klar majdag träffar jag föreståndaren Monica Printz tillsammans med Camilla Simonen som fungerar som gruppledare för Solhemmet, Jannica Rassa som är gruppledare för Vallmohemmet och Lotta Holm som är Silverhemmets gruppledare. Alla tre hem har samma funktioner, men olika namn och ligger på olika plan i huset. Monica Printz har arbetat 22 år vid Folkhälsan och har varit med och grundat hemverksamheten i Vanda år 2007. Även flera av gruppledarna har en lång arbetshistorik inom vård och äldreomsorg. Camilla Simonen beskriver att hon jobbat vid Folkhälsanhuset i 10 år.

Att få vara den man är

Solhemmet, Vallmohemmet och Silverhemmet är ofta det sista boendet / hemmet för flera av invånarna. Tankesättet hos gruppledarna och personalen är att varje individ skall få vara sig själv och de strävar efter att alla skall få leva ett så normalt liv som möjligt ända till slut.

- Vi försöker skapa en trygg vardag med aktivitet, mat och allmänt välbefinnande, säger Printz

Som ett exempel lyfter gruppledarna fram hur en person som kanske duschat varje dag under hela sitt liv skall få fortsätta med sina rutiner även i grupphemmet. Personalen lägger stor tyngd på att man är tillåten att göra det man själv vill så gott det går.

Ett aktivt liv ända till slut

Gruppledarna berättar hur de försöker aktivera seniorerna varje dag i någon form. Det kan handla om att tillreda pizza till kvällsmål, plantering av blommor eller ordna frågesport. Grupphemmet har en aktivitetsansvarig som sköter om musik, program och evenemang. Musikens inverkan kan vara stor för en person som är minnessjuk, berättar personalen. Under Covid-19 pandemin fick grupphemmen besök utomhus av Helsingebygdens kör och Akademens sångkör, vilket var väldigt uppskattat av både personal och pensionärer. Även Lucia ordnades med hjälp av personalen under coronapandemin då restriktionerna styrde vardagen. Personalen har nyligen fått sluta använda munskydd. Detta väckte stora känslor hos flera, att äntligen få se munnen och alla uttryck i ansiktet.

Förutom musik och sång brukar Sotungin lukio komma och dansa gammeldans till grupphemmen tillsammans med daghemmet som befinner sig på samma område. Personalen berättar även hur de firar födelsedagar och andra högtider som påsk, jul, nyår och morsdag. När en pensionär har födelsedag får hen blommor och sång vid sängen på morgonen. När det är fest brukar personalen och pensionärerna pynta upp sig med finare kläder.

”Mamma småler aldrig”, fick Simonen som en kommentar efter att en ponny hade varit på besök vid grupphemmet. Ponnyn hade åkt hiss till alla grupphemmen på de olika våningarna i huset, vilket hade väckt stor glädje hos konstruktionsarbetare som råkat vara på plats, men även personal och invånarna. Personalen berättar för mig hur ett seniorpar råkade ha bröllopsdag samma dag som ponnyn kom på besök. Paret fick åka med kärra och njuta av varandras sällskap. Printz säger att anhöriga och personalen hämtar ofta sina husdjur på besök, även om ponnyn var beställd. Vi skrattar.

Personalen har flera yrkesroller

Gruppledarna är eniga om att arbetet ibland är extremt tungt och utmanande. Dock påpekar personalen att pensionärernas samt anhörigas tacksamhet och glädje motiverar att arbeta vidare. Gruppledarna berättar att samspel och samhörighet bland alla vid grupphemmet är fantastiskt och hur alla ger sin fulla satsning. När en ny person börjar som vårdare, berättar gruppledarna att de ofta uppmanar nykomlingen att tänka att det är hens egen mamma eller pappa som behöver vård. Personalen berättar med stora leenden hur de har flera yrkesroller i sitt arbete. Förutom sjukskötare eller vårdare är de frisörer, manikyrister, rörmokare, servitörer och själavårdare för anhöriga.

Monica Printz berättar en historia om en av deras äldsta pensionär som var över 100 år gammal. Morgonen hade börjat normalt och pensionären satt i sin stol, personalen kammade håret och de var redo att börja dagen. Hon var nöjd och smålog, sedan somnade hon bort i händerna av personalen. Personalen berättar att pensionärerna har önskat att man inte hissar en sorgflagga då någon går bort, det påminner dem om döden och deras egna närframtid. Camilla Simonen berättar hur anhöriga ofta kan tänka att vården slutar då en pensionär får terminalvård. Tvärtom börjar personalen lägga extra uppmärksamhet på pensionären för att hen skall ha det så bekvämt och bra som möjligt.

- Vi går och kollar varje gång vi går förbi, vi vänder om, vi fuktar munnen, vi kammar håret, vi smörjer, vi ger medicin och mat med mera.

Personalen berättar hur det ofta i en dödsannons av en gammal invånare står ett tack till personalen, vilket värmer hjärtat. Rassa berättar hur hon en gång var i matbutiken och råkade där träffa anhöriga till en pensionär som gott bort. Tacksamheten och glädjen av god vård var fortfarande i tankarna hos anhöriga.

Vi har inte vänt ryggen

Gruppledarna funderar kring äldreomsorg och attityder som är kopplade till yrket. Det finns mycket tabu kring äldreomsorgen, speciellt i media funderar personalen.

- Vi har inte vänt vår rygg mot pensionärer, men samhället har.

Gruppledarna tackar Vanda svenska församling, Vanda svenska pensionärer och Svenska Folk Partiet för alla insatser, stöd och frivilligarbete som de fått under åren. Personalen kommer att fira Vandarosen med skumvin, kaffe och kaka på Vandadagen 15.5. Personalen är glada, tacksamma och stolta över priset. Utan personalen görs inte vården, avslutar Monica Printz.

Se videon från Vandaros-prisutdelningen.

Läs mer om Folkhälsanhuset i Vanda.

Undersökningen av Institutet för hälsa och välfärd. Enkäten utfördes 14.3 -15.6.2022. 

Keywords

PriserÅlderdomVanda stad