Skogsgruppen på dagis går på vandring i den närliggande skogen på morgonen ─ lunchen äts sittande på en klippa
För andra året i rad har förskolan Leinelä nu en skogsgrupp, Naavanuppuset. Gruppen med barn i åldrarna 3 till 5 år tillbringar förmiddagarna med att vandra i den närliggande skogen. Ibland äter skogsgruppen också lunch ute och återvänder in när det är dags att sova middag. Gruppen tillbringar eftermiddagen på dagis.
I skogen sitter barnen på en sovmatta på en bit mark och lyssnar på läraren som läser ett brev som Tiuku Kanin har skickat. Brevet förklarar hur tankarna ibland kan vandra iväg så mycket att man glömmer vad man höll på med. Detta passar bra in på situationen just nu. Mitt i läsningen upptäcker ett av barnen att en spindel har gått upp på liggunderlaget. Barnen tittar nyfiket på spindeln en stund innan spindeln fortsätter sin väg.
─ Vi var nog på spindelns väg, förklarar Marion Ulmer-Pesonen, gruppens förskollärare.
Efter lässtunden försöker barnen röra sig som olika djur. De springer ivrigt upp och ner för backen, ibland imiterar de en spindel, ibland en häst.
Naavanuppus pedagogiska verksamhet äger huvudsakligen rum i skogen.
─ Våra aktiviteter är i princip desamma som inomhusgruppernas. Vi har bara en lite annorlunda stil. Inlärningsmiljöerna är varierande och det finns gott om utrymme att göra olika saker i skogen. Undervisningen är lite mer funktionell än inomhus. Barnen har också lättare att koncentrera sig när undervisningen är funktionell, säger Milla Silvonen, en annan småbarnspedagog i gruppen.
─ När man har sitt eget utrymme hamnar man inte i samma slags konfliktsituationer som på ett dagis, tillägger Marion.
Marion och Milla är båda vana vid att vara ute i naturen. Marion har studerat till miljöutbildare med fokus på utomhuspedagogik, och Milla har en bakgrund inom scouting.
Skogen utgör en ram för kreativ lek
Barnen sprider ut sig i skogen för att leka sina egna lekar. I skogsgruppen har man kommit överens om att barnen ska vara på ett sådant avstånd att de alltid kan se den vuxne. Några av dem använder en nedfallen trädstam för att klättra upp på en stor sten.
Noel och Leevi säger att i skogen brukar de klättra nära ett nedfallet träd.
─ Barn är inte exakt stillastående i skogen. Alla de bästa klätterställningarna finns här. Motoriskt sett är skogen verkligen bra för barnen, säger Marion.
Skogsmiljön har också en inverkan på eftermiddagen, när Naavanuppus är ute på förskolans gård.
─ Det är mindre troligt att barnen börjar leta efter leksaker på dagisgården, eftersom de inte har några här i skogen heller, förklarar Milla.
Arnika och Estella leker butiken och caféet med en mindre sten. Jag blir serverad kaffe, bullar och saft. Estella gissar att en snöstrut som är fryst på en pinne är en marshmallow. För det mesta går barnen i gruppen iväg till skogen upprymda.
─ Barnen vill gå ut, särskilt nu när det snöar, säger Milla.
Emily skulle vilja fiska med en pinne från en vattenpöl, men Milla ingriper för att förhindra att Emilys kläder blir blöta. Ibland tar de med sig extrakläder ut i skogen, men nu är de på dagis.
De skiftande årstiderna har ett visst inflytande på skogsgruppens aktiviteter.
─ Vid kallare väder bör det finnas ett mer aktivt program för att undvika att bli förkyld. På vintern kan man inte göra samma typ av konst som på sommaren, men man kan göra saker som man kan göra på vintern, säger Marion.
Alina och Venla säger att de brukar leka med hus eller hästar på sina skogsutflykter. På vintern ser Alina fram emot att åka skidor och Venla skulle vilja åka skridskor. Nu har Alina och Venlas fantasi fått fritt spelrum och plötsligt säger de att de ibland förvandlas till en katt, en katthund eller en pegasus.
Barnen är intresserade av skog och natur
Skogsbruk skapar mycket nyfikenhet, och viljan att lära sig mer om miljön växer. Föräldrar har också berättat för oss att det inte längre räcker att säga till ett barn att det är ett träd. Nu måste man veta vilken trädart det är, ler Milla.
Tillsammans med barnen praktiserar de respekt för naturen.
─ Föräldrarna har gett positiv feedback om den naturutbildning som deras barn får på daghemmet. Barnen är redan mycket välinformerade om allas rättigheter, till exempel, säger Marion.
Lunch på en klippa
Triangeln ringer och barnens fina öron hör det direkt. Ljudet av triangeln är en signal för barnen att samlas med en vuxen. En matvagn har hämtats från förskolan och barnen sätter sig på klippan, på liggunderlagen, för att vänta på sin mat. Det är svårt att äta med tjocka ryggsäckar, så förskolan har tillhandahållit vantar som barnen kan byta till under måltiden. Barnen sitter tysta och äter varmkorv och potatis.
Maten smakar gott i skogen och Emily berättar stolt att hon ätit 4 portioner.
Nu är det lite kyligt i skogen, men det går bra att äta även om det ösregnar. När det regnar sätter de upp skärmtak mellan träden, så att man kan äta i lugn och ro.
Efter maten lägger sig barnen på en sten en stund för att koppla av, och sedan beger vi oss till dagiset. Milla uppmuntrar barnen att ta en annan väg än den korta sträckan från matstenen till stigen. Barnen hittar var sin väg till stigen, springer till en gemensamt överenskommen plats och går sedan längs gångvägen.
På dagis går barnen in och tar en tupplur. Vid varmare väder tar Naavanuppus ibland också en tupplur i skogen.
─ Skogsmiljön är tröttande, så det är också lätt att koppla av i skogen, säger Marion.
