Korpen svävar över Dickursby – Vandas nyaste offentliga konstverk är en massiv och internationellt betydande skulptur

Korpen är en del av konsthelheten Kohtalokas myöhästyminen (Den ödesdigra förseningen), som kretsar kring platsens teman – tid, väntan och möten.  

Konstverket står i Dickursby centrum på Carl Albert Edelfelts plats. Intill järnvägsstationen ligger Vanda stadsmuseum, som ursprungligen var Finlands äldsta järnvägsstation i tegel. Byggnaden ritades år 1862 av bildkonstnären Albert Edelfelts far, Carl Albert Edelfelt. På platsen har det tidigare funnits en bussterminal och en taxistation, men nu öppnas området upp för fotgängare och evenemang. 

Konstnärerna heter Teija och Pekka Isorättyä

Skaparna av verket Korpen, konstnärerna Teija och Pekka Isorättyä, är kända för sina experimentella och multisensoriska verk. Deras konstnärliga produktion kännetecknas av en kombination av ny teknologi, hantverkstradition och skulpturkonst. Även Korpen är handgjord i polerat rostfritt stål, koppar och brons, vilka patineras vackert med tiden.

Skulpturens material hänvisar till områdets historia och järnvägsmiljö. Dessutom används robotik i fågelns rörliga öga.  Som en konstruktion av betydande storlek har verket också krävt gedigen ingenjörskunskap: Korpen är inte enbart ett visuellt konstverk, utan också en skyddskonstruktion, som kan ge skydd från regn eller sol. 

Verket kommer att ingå i Vanda konstmuseum Artsis samling av offentlig konst

Skulpturen Korpen och områdets övriga nya verk införlivas i Vanda konstmuseum Artsis samling, som omfattar verk från 1960‑talet fram till idag. Samlingens offentliga konstverk är placerade runtom i Vanda – i gaturummet, i parker och i offentliga byggnader. Stadens offentliga konstprojekt genomförs multiprofessionellt som en del av den mer omfattande stadsplaneringen. 

– Korpen började planeras för flera år sedan, då Artsis dåvarande kurator för offentlig konst, Anne Kaarna-Suomi, tillsammans med Teija och Pekka Isorättyä utarbetade områdets konstkoncept. Under de senaste åren har konstnärens roll i stadens offentliga konst förstärkts som en del av den övergripande områdesplaneringen.  Korpen är höjdpunkten på detta utvecklingsarbete, säger Heli Lukkarinen, kurator för offentlig konst i Vanda. 

Tillkännagivande av konstverket "Korppi"

Verket firas tisdagen den 9 december kl. 17.30 till 18.30 på Carl Albert Edelfelt-torget i Dickursby. Vid evenemanget får du höra mer om verket, njuta av musik och uppleva spektakulära programnummer. Välkommen!

Under avtäckningsceremonin tänds belysningen av verket och mekanismen för Korpis robotöga aktiveras i en vecka. Därefter stängs ögat för vintern och aktiveras igen på våren.

Mera information: Vanda evenemangscalender

Tre frågor till Teija och Pekka Isorättyä 

_{Teija och Pekka Isorättyä gjuter Korpens klor vid bronsgjuteriet Sinisalo. Foto: Rasmus Paavola, Vanda konstmuseum Artsi}

1. Vilka erfarenheter har format era konstnärliga utgångspunkter och hur kommer de till uttryck i konsten på platsen? 

Vårt skapande sker alltid i dialog: vi är ett tandem. Under våra första yrkesår bodde vi i Mexico City. I all sin kaotiska mångfald har staden lämnat ett outplånligt avtryck i oss.  Vi kommer från Torneå, och bara Tornedalen med sin magiska realism har varit en ännu starkare inspirationskälla i vårt arbete.  
 
Grundtonen i vårt konstnärliga livsverk har alltid sin källa i existensens stora frågor. Exempelvis präglas platsens anda på Edelfelts plats av tidens lager: 1800‑talets arkitektur, återuppbyggnadens tid och framtiden. Korpen kan också ses som en hänvisning till slutet på en viss epok. Senast år 2025 läser och skriver artificiell intelligens största delen av den information vi utbyter. Vi frågar oss om människans skrivna historia, som tog sin början omkring 3200 f.Kr., någonsin kommer tillbaka. I Edgar Allan Poes dikt Korpen svarar korpen: Nevermore. 

2. Varför valde ni just korpen som motiv för ert verk? 

Idén om korpen uppstod intuitivt. I stadsplaneringen hade platsen reserverats för ett tak, där man önskade att vi skulle integrera konst. Vi vände på tanken: vi beslöt att skapa en så stor skulptur att den kunde fungera som ett tak. Under en promenad funderade vi på vilken form som skulle passa, när en korp plötsligt flög över våra huvuden. Som ett klokt och mytiskt kraftdjur, men också som en något mörkare gestalt, kändes den som ett inspirerande motiv. Vi menar att just denna plats behöver en stark, gatutrovärdig beskyddare som breder ut sina vingar till skydd för alla som passerar stationen.  

3. Ni är kända för att förena robotik och hantverkstradition.  Var har detta sin början? 

Hantverk kräver tidsmässig hängivenhet, som lagrar en bit av den mänskliga närvaron hos den som arbetat med föremålet. Som en bieffekt av robotiken försvinner däremot den mänskliga beröringen och närvaron ur föremålen. Denna motsättning mellan det förflutna och nuet berör oss. Som unga kände vi en stark empati för mänsklig svaghet och misstag. Kanske förenar vi i våra verk till synes onödiga föremål med robotik för att kunna reparera och förlika motsättningarna mellan olika tider. Å andra sidan ligger glädjen i konstnärens arbete just i att möta svåra tekniska utmaningar och lära sig något nytt genom att lösa dem.