De sex största städerna: Jämlikheten mellan arbetssökande äventyras på grund av statens ojämnt fördelade resurser

Nyhet

Etiketter

Arbete och näringarInvånare

De sex största städerna förutsätter att obalansen mellan resurserna för kommunförsöken med sysselsättning som inleddes år 2021 korrigeras. Majoriteten av klienterna har överförts till kommunerna, men personalen och pengarna har blivit kvar hos arbets- och näringsbyråerna. Situationen, där försökskommunernas verksamhet lider av resursbrist, garanterar inte jämlikheten mellan klienter i olika delar av landet. Arbets- och näringstjänsternas nuvarande finansieringslösningar kommer dessutom att avspeglas flera år framåt. Då arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunernas ansvar, innebär resursbristen bestående problem för ordnandet och finansieringen av arbets- och näringstjänsterna.

Kommunförsöken med sysselsättning inleddes den 1 mars 2021. Då övergick cirka en tredjedel av arbets- och näringstjänsternas klienter till försöken, och resurserna mellan arbets- och näringsbyråerna och försöken delades enligt antalet klienter. Under årets lopp har dock flera försöksområden drivits till kronisk resursbrist jämfört med arbets- och näringsbyråerna, på grund av att kundkretsen i betydande utsträckning har övergått till försöken. I de största städerna har 66 procent av alla områdets klienter redan överförts som klienter. Fram till augusti 2022 har antalet klienter på arbets- och näringsbyråerna i sin tur sjunkit med 50 procent i de sex största kommunförsökens områden.

Kommunernas klientspecifika brist på resurser jämfört med arbets- och näringsbyråernas klientspecifika resurser leder till ojämlik behandling av olika klientgrupper, vilket inte har varit ändamålet med kommunförsökslagen. Kommunförsökens och arbets- och näringsbyråernas klienter är således inte jämlika för tillfället. 
 
”Vi har bekymrat iakttagit hur den ojämna fördelningen av mänskliga resurser mellan kommunförsöken med sysselsättning och arbets- och näringsbyråerna, efter inledningen av kommunförsöken, efterhand har vuxit till en ohållbar nivå. Speciellt ur de stora städernas synvinkel är situationen, i vilken antalet klienter och arbetsbördan växer, men de mänskliga resurserna har stannat kvar på tidigare nivå, ohållbar”, konstaterar Helsingfors borgmästare Juhana Vartiainen.  
 
De sex största städerna kräver åtgärder av arbets- och näringsministeriet för att korrigera obalansen mellan resurser och garantera jämlikheten mellan klienter. Det är bråttom med åtgärderna, eftersom fördelningen av finansieringsmodellen för reformen av arbets- och näringstjänsterna, som är under beredning, fastställs utgående från sysselsättningsförsökens finansieringslösningar. Risken är därför tjänster som har ständig resursbrist.

I praktiken skulle staten till exempel kunna försöka överföra personal nationellt från arbets- och näringsbyråerna till kommunförsöken via samarbetsförhandlingar. Åtminstone borde man säkerställa att arbets- och näringsbyråerna inte skulle fortsätta att rekrytera mera personal, utan att finansieringen som avsatts till detta skulle överföras till kommunförsöken.  
 
Enligt lagen om kommunförsök finansierar inte kommunerna statens arbetskraftstjänster som överförs till deras organisationsansvar. Kommunerna får i stället till sitt förfogande och under sin arbetsledning den andelen av statens personal som motsvarar dessa arbetsuppgifter som hör till försöket. Staten ansvarar fortsättningsvis för den överförda personalens kostnader. För tillfället är dock kommunerna tvungna att finansiera verksamheten ur sin egen budget i betydande utsträckning för att upprätthålla den lagstadgade servicenivån i kommunförsöken. Så är bland annat fallet för att servicebehovet hos försökets klienter i allmänhet är större än hos arbets- och näringsbyråernas klienter.  
 
Staten måste bära sitt ansvar för verkställandet av de grundläggande rättigheterna och finansieringsprinciperna. Oberoende av resurslösningarna i kommunförsökens inledande skeden, borde staten i denna situation ställa resurser som är tillräckliga och motsvarar antalet klienter till kommunernas förfogande, i enlighet med försökslagen. Även riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott har i sitt betänkande om försökslagen förutsatt att resursernas tillräcklighet utvärderas med jämna mellanrum, så att förverkligandet av arbetssökandes lagstadgade tjänster inte äventyras. Enligt utskottet bör ytterligare investeringar i sysselsättningsförvaltning fördelas jämnt mellan försökskommunerna och arbets- och näringsbyråerna.  
 
”Den rådande situationen hotar redan jämlikheten mellan medborgarna som klienter av grundläggande tjänster. En omfördelning av resurser mellan kommunförsöken och arbets- och näringsbyråerna utgående från nuvarande klientantal är nödvändig. Ärendet måste få en riksomfattande lösning”, insisterar Tammerfors borgmästare Anna-Kaisa Ikonen. 
  
När vi närmar oss modellen, där arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunernas ansvar, kan inte kommuner som är med i försöket i det här skedet lämnas med systematisk resursbrist. Arbets- och näringstjänsternas nuvarande finansieringslösningar avspeglas flera år framåt. De sex största städerna har redan tidigare lyft fram sin oro om att stadens växande befolkningsunderlag, och till exempel andelen människor med invandrarbakgrund samt långtidsarbetslösa inte har tagits i beaktande i tillräcklig utsträckning i arbets- och näringstjänsternas kommande finansieringsmodell. Även när reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 har genomförts måste kommunerna få till sitt förfogande en finansieringsandel som motsvarar omfattningen av organiseringsansvaret.

Staten kan inte lämna och utöka sina egna resurser orimligt. Speciellt bekämpandet av långtidsarbetslöshet är en utmaning, till vilken finansieringsmodellen borde ge kommunerna verktyg.  
 
”Arbets- och näringsbyråerna har upprepade gånger gjorts uppmärksamma på problemet med ojämnt fördelade resurser, men lösningarna låter vänta på sig. Staten måste förstå problemets omfattning och de långvariga följder som det kommer att orsaka. Man måste snabbt hitta en gemensam lösning på ärendet och för att påskynda detta skickar vi inom en snar framtid en begäran om utredning från de sex största städerna till ministeriet”, summerar Uleåborgs borgmästare Päivi Laajala. 
 
Juhana Vartiainen 
borgmästare, Helsingfors 
 
Jukka Mäkelä 
stadsdirektör, Esbo 
 
Anna-Kaisa Ikonen 
borgmästare, Tammerfors 
 
Ritva Viljanen 
stadsdirektör, Vanda 
 
Päivi Laajala 

stadsdirektör, Uleåborg 
 
Minna Arve 
borgmästare, Åbo 

Keywords

ArbetslöshetSysselsättaAdministrering